Om jag ska lista saker jag är rädd för så kommer åska och blixtar på en överlägsen förstaplats. Så länge jag minns har jag varit bokstavligt talat livrädd. Tyvärr har det blivit värre med åren och nu kan jag typ ligga och skaka och tårarna sprutar av rädsla! 

Jag tror det är för att varken jag eller någon annan har någon som helst makt eller kontroll över den och att den har en sån enorm kraft.

Igår kväll/natt var det ett riktigt oväder och jag trodde rutorna skulle gå sönder. Anton lugnade mig och sa att det inte var någon fara men kunde inte låta bli att vara rädd ändå. Tillslut somnade jag och på morgonen fick vi veta att blixten slagit ner hemma hos Antons mamma och pappa!! Det var bara rena turen att huset och stallen inte brann ner. Spisen, kylskåpet, fläkten, diskmaskinen, datorer, värmepumpen, lampor, elaggregatet till stängslet, uppvärmingsbara vattentunnan osv. var trasigt. 

Tackar gudarna att Anton är elektriker och har koll på läget och vad som egentligen hänt...

Kan säga att efter detta är jag inte mindre rädd.